Idag köpte man en ny mobil dåra :D
Sen kom man hem och började skriva på en bok :)
Här e första kapitlet om nån vill läsa

Det sa pang!

1

Jag kände hans mjuka läppar mot mina, det var som i en dröm, en dröm som jag alltid har viljat gå i uppfyllelse.

Jag och Jake har varit tilllsammans i två månader 3 dagar och 4 timmar, om man ska vara exakt. Och det va den lycligaste dagen i mitt liv. Vi träffades på ett café i New York, min pappa skulle bjuda mej på en kopp kaffe o bulle när Jake kom fram, han frågade om han kunde få sockret som stod på bordet, som en helt vanlig person gav jag det till honom. Men det var något som ramlade ur hans ficka.

"Em, du! Du tappade det här" Sa jag och vände mig om för att ge det till honom, men han var borta.

"Tack"

Hörde jag någon säga bakom mej. Det var han, Jake, nu på nära håll märkte jag hur söt han var. Tja, jag tror egentligen inte på kärlek vid första ögonkastet, men det här...det var annorlunda.

"Em, varsågod"

Han tog lappen och gick iväg mot hans bord, men vände sig om ganska snabt.

"Här, det är mitt nummer, ring mig nån gång när du har tid"

Jag vart chockad! Fatta, JAG Emelie Skarwaker fick ett nummer från en jätte söt kille på ett café! Mitt hjärta dunkade bara fortare och fortare jag nästan...

"Vem var det?"

Å nej, inte pappa, säg inte att han såg allt.

"Em....En kompis"

"Aha, vad heter han då?"

Shit! vad ska jag säga nu?

"Jake"

"Okej, här är ditt kaffe och en bulle"

"Tack pappa"

På vägen hem frågade pappa mig hela tiden om den där killen som jag kallade Jake. Han frågade hur länga vi hade känt varrandra, hur gammal han var, o massor av sådana saker. Och hela tiden fick jag hitta på saker. Det konstiga var att även om jag sa

"Emm..." så trodde han på mig.

Men nog om hur vi träffades, nu ska jag berätta lite om mig själv, och min familj.

Jag Heter då Emelie Skarwaker och är 16 år. Min pappa heter Janne och är...emm... ja hur gammal vet jag inte. Min mamma är död, hon dog i cancer för 3 år sedan,

men...hur ska man säga? Jag kan inte säga att det inte gjorde nått, men vi liksom pratade aldrig, mamma och pappa var skilda, och mamma var arg på pappa av nån konstig anledning, konstigt nog var hon arg på mig och min syster med. Ja just det, jag har inte berättat om min irriterande skitunge till lilla syster. Hon är en liten skit på 8 år, som förstör ALLT! När jag är med kompisar får jag ALDRIG vara ifred.

" Emelie?"

"VAD?" skriker jag alldtid till henne, och sen visar det sig att hon bara ville säga "hej" och sen springer hon iväg och skrattar. Just det hon heter Lisa, men som om ni bryr er om det?

Jag...vi? bor i en ganska stor villa i Scarsdale, i New York. Min pappa är ganska rik, så förklaringen har ni där. Men jag kan säga att jag inte gillar att bo där. Alltid allt tjat om "snälla Emelie, kan inte vi göra nått idag?" Men jag vet att dem bara säger så för att få komma till vårat hus. Men det är liksom som ett fängelse, stora grindar med larm och allt. Rena rama fängelset. Ja jag och Lisa har till och med en barnvakt, som om inte jag skulle kunna ta hand om mig själv. Sen får vi inte glömma hembiträdet, Lina, som visserligen är snäll och så, tja den som man kan förstå sig på iallafall. Hon lagar mat åt oss, hon städar, hon...ja hon gör nästan allt, det tråkiga med mitt liv är att pappa nästan aldrig är hemma. Typ på helgerna elr nått, men det är inte ofta, han träffar nästan hela tiden nya tjejer, han säger att han "letar efter den rätta, den som kan ta hand om mig och Lisa när han inte är hemma" USH! säger jag bara, förra gången han tog hem en tjej vart det kalabalik i huset, hon visade sig vara jätte dum, och var bara tillsammans med pappa för att han var rik.

Aja, mitt hus består av 2 våningar, som dem flästa villor, trädgården är jätte stor, med pool och allt, Mitt rum är gigantiskt, och jag har egen toalett, elr tja, jag har hela övervåningen för mig själv, jag väljer hälst att laga maten och så själv, så jag har eget kök och det. Lisa är jätte avensjuk, men pappa säger bara

"Om 2 år flyttar Emelie hemifrån, och då kan du få hela övervåningen"

Det får tyst på ungen.

Om du tänker dig att du nu står i hallen så ska jag guida dig runt i mitt hus.

Rakt fram har vi trappan som går till övervåningen. Den är ganska bred och i vit marrmor. Till höger har vi biblioteket, med öppen brasa och allt, om vi fortsätter kommer vi till vardagsrummet, Sen om man svänger vänster kommer man till gästbadrummet. Det är ganska stort det med. I badrummet finns det en annan dörr, den leder till köket, går vi rakt igenom kommer vi till pappas sovrum. Och efter det Lisas rum. Sen kommer vi till gästrummet. Precis som mitt rum, har Lisa och pappa också ett eget badrum. Efter gästrummet kommer vi till pappas arbetsrum, och sen är vi tillbaka i hallen.

Lina bor inte hos oss, men jag tycker hon ska få göra det, så jag sa det till pappa, och just nu håller vi på och bygga ett litet hus till henne i födelsedagspresent, för hon har sagt att hon gärna skulle bo hos oss, hon bor nämligen ganska lågnt ifrån oss, och hon jobbar från 05.00 till 23.00 då Lisa går och lägger sig. Ja, jag vet det är ganska sent men, hon går i privat skola så, hennes lärare kommer till oss, och hon börjar inte för ens kl 11.10.

Men jag vägrar att gå på privat skola, jag vill gå i vanlig skola. Som tur var fick jag det för pappa.

Min bästa kompis heter Filippa, och går i min klass. Med henne kan jag prata om ALLT.

"EMELIE!"

"Vad vill du Lisa?"

"KOM"

"Nej du får komma hit om du vill nått"

"OKEJ"

Åå, vad jag stör mig på Lisa.

"Vad vill du?"

"Pappa säger att du ska stjussa mig till träningen"

"VA?"

"Ja, fråga honom själv"

"Och vad hade du tänkt att jag skulle stjussa dig på?"

"Din moppe kanske, daah!"

"Okej då, packa dina saker, jag kommer snart"

"Tack syrran"

Lisa började gå mot dörren, men stannade och vände.

"Vad vill hon nu då?" Tänkte jag

Lisa tog tag i mej och kramade mej och sa något hon aldrig har sagt förut

"Jag älskar dej"

Vid den stunden kände jag något, en konstig känsla, en känsla jag aldrig känt förut, jag kände syskonkärlek. Jag kramade Lisa tillbaka och sa åt henne att gå till garaget där moppen stog och att hon skulle få starta den. Hon vart överlycklig.

"Riiing"

"Hallå?"

"Hej, det är Filippa"

"Å hej Filippa, jag tänkte precis ringa och fråga om jag kunde komma till dig, ska stjussa Lisa till träningen så?"

"Ja visst, jag hade faktist tänkt och fråga om du ville komma hit"

"Vad bra, då ses vi snart, puss"

"Puss puss"

"Emelie, kom nu, jag kommer för sent"

"Ja, jag kommer"

Då bär det äntligen av, ut genom grindarna, bort från fängelset och till Filippa.

På vägen till Lisas träning pratade hon med mej hela tiden, den ljuma luften som blåste i ansiktet på oss gjorde stämningen ännu mer mysigare. När jag hade släppt av Lisa fick jag en till kram. Jag vart förvånad hon brukar aldrig ge mej kramar, och nu hade jag fått två stycken på en dag.

"Jag hämtar dig sen också"

"Gör det, hämta mig om en timme"

"Okej, ha det så kul..." Jag tvekade skulle jag säga det, jag tittade på henne, det var nästan som om hon ville att jag skulle säga det.

"Jag...Jag älskar dig Lisa"

"Älskar dig med" Sa hon med ett leende och sprang iväg.

Vid den här sekunden förstod jag att jag hade världens bästa syster.

När jag var på uppfarten till hennes hus gjorde jag som alltid, tutade och skrek

"Kom nu Filippa, vi ska till stranden, packa dina saker"

Som alltid tittade hon ut genom fönstret och visade väskan som redan var packad. Jag skrattade och signarerade "kom nu"

Snart hörde jag Filippa springa ner för trappan, in i kylskåpet för att ta dricka, och öppna dörren.

"Mamma, jag åker till stranden med Emelie, jag har med mig mobilen, ring om det är nått, hej då"

"Hej då gumman, ha det så kul"

Filippa öppnade garaget och hämtade sin moppe.

När vi var framme sa Filippa att jag skulle leta upp en bra plats åt oss, när jag gick ner till stranden var det aldeles packat med folk.

Sen ser jag bästa platsen och springer dit, ochh gissa vem som har platsen bredvid?

Jo där sitter Jake.